Äganderätten – en grundläggande rättighet
Posted By : October 26, 2020

“Levande jord- och skogsbruk är en förutsättning för en levande landsbygd.”

KSLAT nr 5: Äganderätten

Ett väl fungerande lantbruks- och skogsföretagande lägger grunden för en fungerande bioekonom utan fossila bränslen. De råvaror som produceras och de livsmiljöer som skapas genom det gröna företagandet är nödvändiga för att bygga upp vår försörjningsförmåga och skapa ett hållbart samhälle. En förutsättning för att det ska vara tryggt att satsa på grönt företagande är en tillförlitlig äganderätt som tillämpas konsekvent och skapar stabilitet. Över tid har det visat sig att allt fler intressen påverkar rätten att bruka jord och skog. Detta är något som KSLA uppmärksammat och sedan 2017 har ett projekt genomförts för att studera vilken betydelse den privata äganderätten har för att främja de gröna näringarna ur ett samhällsperspektiv. Resultatet presenteras i Kungliga skogs- och lantbruksakademiens
tidskrift Nr 5 2020.

Följande slutsatser kan dras utifrån det insamlade materialet:

  • Jord- och skogsbrukarens bestämmanderätt behöver stärkas! Under de senare decennierna har de gröna näringarna reglerats allt hårdare med följden att allt fler brukningsinsatser omfattas av anmälan, samråd, tillstånd med villkor och förbud med dispens. När osäkerheten kring företagandet ökar minskar samtidigt handlingskraften vilket medför minskade investeringar och lägre innovationskraft.
  • Miljöpolitik med respekt för äganderätten! Inom den miljöpolitik som förs ligger bland annat olika typer av naturvårdsåtgärder. Inskränkningar i bestämmanderätten till följd av naturhänsyn bör i första hand ske frivilligt och i samförstånd mellan myndigheter och markägare. Inskränkningarna måste stå på rättssäker grund och ersättningsfrågan är central.
  • Miljöbalkens tillämpning och pågående markanvändning! I vissa bemärkelser arbetar äganderätten och miljöbalken i olika riktningar. Äganderätten är grundlagsskyddad och vid inskränkningar ska ersättning utgå till en nivå som bestäms via en myndighetsutredning. Inom miljöbalken råder motsatta förhållanden eftersom det är upp till markägaren att bevisa att miljöbalken efterlevs, vilket kan blir både dyrt och tidskrävande för den enskilde markägaren. För att nå balans i förhållandet mellan äganderätten och miljöbalken krävs att ersättningsrätten enligt grundlagen tillämpas när miljöbalken ska efterlevas. I fall där Högsta domstolen och Mark- och miljööverdomstolen prövat ärenden trycker man hårt på att äganderätten inte kan förbigås och att miljöbalken måste användas enligt regeringsformen och Europakonventionen och därmed inte övertolkas på nationell nivå. Samtidigt är det av yttersta vikt att regelverket används på ett sätt som är anpassat till svenska förhållanden.
  • Ansvarsfördelning politik – myndigheter – domstolar! När ny lagstiftning tas fram måste detta ske i samklang med äganderätten och på ett sätt som gör att den kan förstås på samma sätt av markägare och myndigheter. På detta sätt minimeras riskerna för att den ursprungliga intentionen med lagstiftningen förvrängs och behovet av att överklaga beslut minskar. Vid ett överklagande där den enskilde markägaren stämmer staten är det många som backar undan och avstår att få sin sak sak prövad då kostnaden för rättegången riskerar att hamna hos markägaren. Detta är ett stort problem som urholkar äganderätten.
  • Myndighetsutövning! Det dagliga myndighetsutövandet har stor inverkan på jord- och skogsbruksföretagandet och påverkar hur äganderätten upprätthålls. I frågor där flera olika myndigheter fattar beslut är det av yttersta vikt att ärenden behandlas likvärdigt och att beslut fattas på samma premisser oavsett var det sker. För att uppnå detta är det önskvärt att myndighetspersonal utbildas inom frågor som rör äganderätten, tjänstemannarollen, förvaltningslagen och speciellt proportionalitetsprincipen

“Proportionalitetsprincipen, som säger att alla beslut ska vara ändamålsenliga, nödvändiga och väl avvägda, är central och begränsar tillsammans med egendomsskyddet åtgärder som ingriper i enskilda intressen.”

KSLAT nr 5: Äganderätten
Translate »