Framtidsyrke nr 6: Vertikalodlare.
”Vertikalodlaren är framtidens bonde som arbetar väldigt lokalt, klimatsmart och tar hjälp av nya teknologier för att ta fram råvaror som är klimatsmarta och hälsosamma”
Trygghetsrådet: Framtidens arbetsliv är här, 2018.
Vertikalodling kan avkasta upp till 390 gånger mer per kvadratmeter än traditionella odlingsmetoder och använder 95% mindre vatten enligt AeroFarms, världens största vertikala jordbruk. På det här sättet kan odling ske inne i städerna på ytor som tidigare varit omöjliga att använda och miljöbelastningen minimeras i de extremt reglerade odlingssystemen där bekämpningsmedel är ett minne blott och växtnäringen recirkuleras till 100%.
I en värld som snart befolkas av 9 miljarder människor och där produktiv odlingsmark förstörs i allt snabbare takt kanske detta är lösningen som kommer att trygga mänsklighetens framtida förutsättningar för att kunna befolka vissa delar av jorden. Samtidigt vet vi att lantbruket i Sverige idag har en miljöprestanda som ligger över genomsnittet (Den svenska livsmedelsproduktionens miljöprestanda, SLU 2018) och att den övervägande delen av vår konsumtions miljöpåverkan är förskjuten till andra länder via import (Miljöpåverkan från svensk konsumtion – nya indikatorer för uppföljning, 2018).
”Vår självförsörjningsgrad har de senaste 25 åren krupit ner från 85 procent till idag under 50 procent. Vi är bara självförsörjande på spannmål och till 70 procent av potatis. Sämst är det med köttvaror. För att kunna trygga livsmedelsförsörjningen måste jordbruket åter bli en lönsam verksamhet, vilket inte är fallet idag för många jordbrukare. I regeringens livsmedelsstrategi formuleras tydligt att jordbrukets produktion behöver höjas. Den avgörande frågan är med vilka medel och metoder detta kan uppnås, vilket är oklart. ”
Kirchmann, Bergsten, Kätterer, Andersson SLU, Land Lantbruk 2/8 – 17
I många sammanhang pekas regler och villkor ut som de största hindren för att nå målet. Många företag upplever att svenska myndigheter agerar på ett sätt som försvårar utvecklingen mot en hållbar livsmedelsproduktion enligt Björn Hellman, VD på Livsmedelsföretagen. Problematiken kommer att lyftas under Almedalsveckan av Livsmedelsföretagen, LRF och Svensk Dagligvaruhandel på ett gemensamt seminarium.
Förutsättningarna för produktion är naturligtvis av avgörande betydelse för en livskraftig svensk livsmedelsförsörjning men av ännu större betydelse är att det finns en efterfrågan på svenska livsmedel. Enligt Livsmedelsföretagen 2016 och LRF 2018, har man under flera år sett en trend mot att efterfrågan på svensk mat och närproducerade produkter ökar. Detta är ytterst glädjande men väcker också frågan: Vem ska producera vår mat? Efterfrågan på gymnasieutbildad kompetens från Naturbruksprogrammet överstiger det antal som utbildas (Uppföljning av gymnasieskolan 2019, rapport 490) och på vissa håll, t ex på Kvinnerstagymnasiet, är söktrycket till inriktningen Lantbruk så lågt att antagningen stoppats HT19.
Livsmedelsförsörjningen i framtiden är beroende av tillströmningen av kompetens och arbetskraft till branschen. Det är viktigt att unga människor söker sig till yrken inom livsmedelsproduktionen eftersom fler unga lantbrukare ökar nytänkandet och entreprenörsandan vilket leder till nya innovativa lösningar och utveckling av ny teknik, enligt Wiesner & Ek Centerpartiet, Jordbruksaktuellt 13/6 – 19.
”Unga är en nyckel för att utveckla nya affärs- och organisationsmodeller, hitta och använda alla de nya och moderna tekniska lösningar som finns och för att utveckla hållbarhetsarbetet inom lantbruket.”
Wiesner & Ek, Jordbruksaktuellt 13/6 – 19.
Så åter till ursprungsfrågan, Agro Örebro – ska det vara nödvändigt? Länsstyrelsen förenklar regler och villkor, Hushållningssällskapet arbetar med offentlig konsumtion och upphandling, Örebro universitet har spetskompetens inom innovation och utveckling men vem arbetar för att det finns mottagare av all denna kunskap, möjligheter och produkter? När blir det svenska lantbruket ett framtidsyrke?
Agro Örebros uppdrag inom den regionala tillämpningen av den nationella livsmedelsstrategin handlar om just detta:
2019 är startåret som ska sätta en struktur för hur och vad Agro Örebro ska arbeta med. Vi behöver alla vara en del i detta, såväl producenter som konsumenter. Hur formerar vi arbetet för att nå maximalt resultat? Vem eller vilka behöver vara engagerade? Vilka insatser ska genomföras? Du kommer att kunna följa uppstarten och utvecklingen av Agro Örebro i våra inlägg som inledningsvis kommer att publiceras en till två gånger i månaden.
Just nu finns det fler frågetecken än svar men svaret blir JA, Agro Örebro är en viktig del, av flera, för att nå målet. Samarbete, kunskapsutbyte och fokus på lösningar är grunden för framgång. Ensam är inte stark!