Sverige har en livsmedelsproduktion i världsklass när det gäller hållbarhetsaspekter men trots det står livsmedelsbranschen för ca 1/7 eller 16%  av det totala utsläppet av växthusgaser när man tittar på de konsumtionsbaserade utsläppen. Av dessa utgör ca 62% utsläpp som sker i utlandet när vi konsumerar importerade produkter.

Källa: Macklean Insikter #12: Klimat, s. 4

För att kunna minska klimatbelastningen krävs samarbeten mellan alla aktörer i livsmedelssystemet och alla behöver se sitt ansvar även i verksamheter utanför det egna företagandet, enligt Macklean Insikt#12: Klimat.

Den största delen av klimatpåverkan sker antingen i primärproduktionen eller vid framtagande av de insatsvaror som behövs för att kunna producera. Ca 2,4 Mton koldioxidekvivalenter kan kopplas till produktionen av insatsvaror medan ca 11,4 Mton koldioxidekvivalenter kommer från lantbruken. Lantbrukens utsläpp kan delas in i tre delar:

• Kolflykt vid markanvändning- utgör den största delen men det är viktigt att komma ihåg att marken också binder kol vilket minskar den totala klimateffekten.
• Utsläpp från lokaler och maskiner – bränsle och uppvärmning.
• Övriga utsläpp – t ex metangasutsläpp från idisslare och gödselhantering.

Om man tittar på vilken inverkan de olika sektorerna i livsmedelssystemet har på klimatet ser man att effekten varierar:

Primärproduktionen: Växter bidrar till att binda koldioxid genom fotosyntesen och en hel del koldioxid binds också i marken genom att bruka ner skörderester.

Livsmedelsindustrin: Det totala utsläppet av koldioxidekvivalenter ligger på av 10% av primärproduktionens och kan i huvudsak härröras från transporter och energiåtgången i produktionen.

Handel och grossister: står för en väldigt liten del av klimatpåverkan (endast 15% av livsmedelsindustrins) och den största delen kommer ifrån uppvärmning och kylning av lokaler samt transporter.

Matsvinn: finns i hela livsmedelssystemet men den största delen sker i dagligvaruhandeln och hemma hos konsumenterna. Globalt går ca 30% av all mat som producerats bort som svinn vilket skulle motsvara en tredjeplats som utsläppsnation om matsvinn var ett land.

Transporter bidrar naturligtvis också till den totala klimatpåverkan men det är svårt att ta fram exakta siffror på hur mycket varje produkt belastas beroende på transportvägar och transportmedel. Även förpackningar har en del i utsläppen men liksom i frågan om transporter är det svårt att ange exakta siffror eftersom förpackningar kan se så olika ut.

Källa: Macklean Insikter #12: Klimat, s. 8

När man tittar de olika delarnas miljöbelastning i relation till hur stor del av produkternas värde som kommer varje del till gagn inser man fort att samarbete är nödvändigt för att kunna minska utsläppen. Primärproduktionen står för 89% av miljöbelastningen men tar endast del av 30% av konsumentvärdet hos produkterna. Detta innebär att det är orimligt att tro att ansvaret kan läggas enbart hos lantbrukarna.

Hur kan vi då arbeta för att komma tillrätta med problemet? Idag är det tekniskt möjligt att minska beroendet av fossila insatsvaror i livsmedelsproduktionen men man beräknar att det kommer att öka kostnaderna i konsumentled med 5-20% beroende på vilken produkt det gäller. Samma sak gäller för många andra insatser som skulle kunna göras. Här har handeln en stor roll att fylla genom sina möjligheter att påverka konsumtionen. Konsumenterna har visat sig vara beredda att betala mer för mat om det finns ett tydligt och konkret skäl till prisökningen, vilket t ex “mjölkkronan” vittnar om. Det är också tydligt att marknaden för växtbaserade alternativ har vuxit snabbt de senaste åren trots att prisnivån ofta är högre där än inom de produktkategorier man lämnar. Minskad klimatpåverkan kan alltså motivera konsumenten att betala mer för produkterna om kommunikationen är tydlig och prisökningen kan visualiseras både ur ett individ- och samhällsperspektiv. Detta måste dock ställas mot att pris är en stark drivkraft i situationer där plånboken sätter begränsningar och detta gör att för att nå målen måste kostnadsökningen även finansieras på andra sätt. Hur detta skulle kunna gå till och vilka lösningar som är möjliga är något man behöver titta på inom hela livsmedelssystemet framöver om vi vill ha kvar en livskraftig och hållbar livsmedelsproduktion.