Hur står sig Sverige i händelse av kris? Utifrån de analyser som gjorts av Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt och som nu presenteras i en rapport till regeringen (Livskraft – mätt och frisk, 20200302) ser det ganska tufft ut vad gäller livsmedels- och dricksvattenförsörjningen vid samhällsstörningar, höjd beredskap eller krig i mer än tre månader. Sverige behöver en långsiktig planering för att kunna garantera en god djurhälsa och god livsmedelssäkerhet under svåra förhållanden vilket kommer att kräva stor investeringar under lång tid.

I rapporten läggs följande förslag fram som ska öka Sveriges försörjningsförmåga:

• Ökad svensk livsmedelsproduktion.
• Lagerhållning av strategiskt viktiga produkter, bland annat livsmedel.
• Forskning och innovation inom livsmedelsförsörjning.
• Fortsatt och utvecklad samverkan med näringslivet, samt att kommuner, regioner och länsstyrelser arbetar mer med totalförsvarsplanering kopplat till livsmedelsförsörjning.

Rapporten konstaterar att försörjningsförmågan behöver ses i ett större sammanhang och kopplas ihop med Livsmedelsstrategin, Agenda 2030, EU:s jordbrukspolitik och den Nationella säkerhetsstrategin. På regional nivå lyfts att det behövs ett närmare och långsiktigt samarbete med det privata näringslivet för att trygga vatten- och livsmedelstillgången. Med en planeringshorisont på tre månader är det inte rimligt att tro att vi kan skala upp primärproduktionen och få en omedelbar effekt vilket innebär att förebyggande arbete är helt avgörande för att försörja befolkningen vid behov. I detta arbete ingår forskning och innovation  t ex inom områdena alternativa proteinkällor, lokal energiproduktion och annan teknikutveckling.

Konkreta förslag som är direkt kopplade till primärproduktionen är t ex:

• Omställning i fredstid påverkar försörjningsförmågan under oroliga tider. Möjligheten till lagstiftning för en omställning i önskad riktning utreds.
• Enligt lagen om allmänna vattentjänster är huvudman skyldig att tillgodose dricksvattenförsörjningen till enskilda hushåll. Det bör utredas om skyldigheten även ska omfatta produktion för animaliska livsmedel och hur rådgivning och investeringsstöd kan säkra egna vattentäkter.
• Kunskapen om livsmedelskedjan och försörjningsförmågan behöver stärkas i hela samhället.
• Sjukdomsövervakning inom veterinärmedicinen behöver stärkas.
• Samordning och initiering av forskning och utveckling kopplad till ökad självförsörjningsgrad.

Det är dock inte bara strategisk nivå vi behöver arbeta med försörjningsförmågan. Hela samhällets medvetenhet behöver öka vilket även omfattar konsumenten och vad som läggs på tallriken och faktiskt också det som lämnar tallriken eller aldrig når hela vägen fram till den. WWF:s råd för “Planetsmart” mat synkar väl med arbetet för en ökad försörjningsförmåga:

1. Ät mer från växtriket – öka produktionen av inhemska baljväxter, rotfrukter, kål och fullkorn.
2. Ät mindre kött men bättre kött – välj kött som håller våra hagar och landskap öppna och bidrar till den biologiska mångfalden.
3. Välj miljömärkt, certifierad eller svensk mat – ökar efterfrågan på på ansvarsfullt och hållbart producerade livsmedel.
4. Sluta slänga ätbar mat – 45 kg mat och dryck per person slängs varje år.

Vi kan alla hjälpas åt för att #Svinnvestera i den svenska livsmedelsproduktionen samtidigt som vi höjer försörjningsförmågan och bidrar till de globala miljömålen.