Mellan åren 2010 och 2030 har Sverige som mål att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn med 70%. För att nå målet och samtidigt uppnå ett fossiloberoende fordonssystem krävs flera parallella lösningar som kan uppnås på kortare och längre sikt (f3 Svenskt kunskapscentrum för förnybara drivmedel, 20200701).
Enligt en ny rapport från SLU kan alkoholer vara en del av omställningen av de gröna näringarna (Hur kan alkoholer bidra till en fossiloberoende arbetsfordonsflotta, juni 2020). Alkoholer är ett nygammalt bränsle i Sverige och den befintliga produktionen kan mycket väl utökas. Från skogens restprodukter kan etanol och metanol framställas och från vete framställs etanol. Alkoholer fungerar bra både i förbränningsmotorer och bränsleceller och kan användas både i ren form och i kombination med andra drivmedel. Det största hindret för en övergång till alkoholbaserade drivmedel idag är kostnaden, då det i genomsnitt kostar 2,5 gång mer att driva fordon på detta bränsle. En stor del av merkostnaden är kopplad till regelsystemet i form av tillstånd och tillsyn av produktionen. De styrmedel som används idag för en övergång till alternativa bränslen missgynnar lantbruket i detta hänseende då återbetalningen av koldioxidskatt minskar vid användning av alkoholer som bränsle, vilket gör att kostnadsökningen för branschen blir högre än de genomsnittliga 2,5 procenten.
Effekterna av övergången till ett nytt bränsle påverkas av produktionsmetoden och motorns eller bränslecellens verkningsgrad. Ur produktionssynpunkt är alkohol lika bra eller bättre än HVO och vad gäller motorer är effekten störst i fastoxidbränsleceller och i motorer som idag är under utveckling och ännu inte nått marknaden. Med den teknik som finns tillgänglig idag är tändstifts- och kompressionsmotorer ett lättillgängligt alternativ som skulle kunna vara fullt gångbart för en övergång till fossilfritt lantbruk inom fem år förutsatt att det finns en efterfrågan (Chalmers industriteknik, My Newsdesk, 30/6 2020)
Samtidigt ska vi vara medvetna om att skogen inte räcker till hur mycket som helst. Sverige är ett föredöme inom skogshushållning, men idag avverkar vi hela den årliga tillväxten varje år. Utrymmet för att ta ut mer timmer ur skogen för att bidra till ett fossilfritt Sverige är därför begränsade. Om vi blir bättre på att använda restprodukter från massaindustrin samt grenar, toppar och stubbar kan vi eventuellt få ekvationen att gå ihop. Andra sätt att öka produktionen av skog skulle kunna vara intensivodling av viss areal där vi ser skogen som en gröda som ska drivas fram så resurseffektivt som möjligt på kortast möjliga tid. Detta skulle kunna öka produktionen markant men innebär samtidigt en risk för minskad biologisk mångfald, ökad risk för näringsläckage och ytor med ett lägre rekreationsvärde än den traditionella skogen (Skog & framtid, SLU 2018)
Ett fungerande system för fossilfrihet måste ta hänsyn till alla aspekter för att den totala effekten ska bli så gynnsam som möjligt och då kan det gröna näringslivet bli ännu grönare.